söndag 8 augusti 2010

Annika Östberg - sommarpratare med livsvisdom och värme

Det finns olika erfarenheter/referensramar när det gäller det Amerikanska sättet att leva.
Annika Östberg kopplar in på den kulturkritiska linjen som påbörjats tidigare med Miss Li.
Hör den hittills bästa sommarprataren sommaren 2010, en sådan värme och stolthet hon förmedlar, trots ett fruktansvärt hårt liv.
Sommar i P1 Sveriges Radio

Länken här nedan knyter ann till resonemanget kring svenskarnas föreställningar om den amerikanska kulturens olika sidor, och hur den presenteras i svensk media idag.


Timbro, Svenskt näringslivs "tankesmedja" är tydligen inte helt nöjda med att en person med inte helt positiva känslor för den amerikanska synen på straff och hämnd, får yttra sig om sina erfarenheter av "den stora demokratin i väst".



Följ diskussionen på den här länken, som för fram en del av den tidigare kritiken av SRs beslut att låta en före detta straffånge få göra sin röst hörd i media, vilket hon gör med den äran!



Tack till Sveriges Radio för en fast hållning, trots kritik från "högre ort"!



http://www.usabloggen.se/2010/08/08/sommarprataren-annika-ostberg-timbro-och-den-svenska-usa-bilden/


måndag 2 augusti 2010

"- Varför måste dom flytta?"

Jag var cirka 7-8 år, i slutet av -50-talet, då jag såg hur de människor som jag betraktat på avstånd, tvingades iväg från sitt läger. Det var på hösten och leran klafsade kring gummistövlarnas skaft när man gick på ängarna där "zigenarna" slagit läger.
Jag förstod inte varför de inte fick vara kvar, - de var ju inte ivägen för någon. Jag frågade min mamma varför de tvingades iväg (polisen fanns där för att verkställa avhysa dem), hon svarade att; de bara hade tillåtelse att stanna i 2 veckor, sedan måste de flytta på lägret till en annan plats. Det hela kändes obegripligt, och jag grät när jag såg dem packa ihop sina saker och därefter resa vidare i höstregnet. Det är faktiskt en händelse som satt spår i min uppfattning om människors värde, oavsett ekonomiska tillgångar och samhällelig status .
När jag hör Tobias Billstöm uttala sig som en fullblodsbyråkrat, styrd av EU-direktiven, tror jag nästan att tiden stått still!
- Varför är det alltid ok att använda minoriteter som politiska slagträn, när polariseringarna ökar och samhällsbygget knakar i fogarna? Kanske för att de flesta tror sig veta att så illa kommer det inte att gå för mig - "jag har ju ett arbete att gå till, en viktig plats att fylla i samhällsmaskineriet"
- Hur länge kan man vara säker på det?
Följderna av EUs mantra angående den "flexibla arbetskraften" har vi nog bara sett början på. Om arbetslösheten bland unga i Europa inte tas på allvar kommer vi att få se andra grupper av människor som tvingas ta sig fram på olika sätt för att klara livhanken. Alliansens fixering vid "arbetslinjen" är ett sätt att tvinga fram en medgörlig och "krismedveten" arbetskraft; man kan ju idag tvingas att söka arbete utanför Sveriges gränser om det inte går att försörja sig inom landet. Innan EUinträdet utmålades den möjligheten som en rättighet för resursstarka, utbildade ungdomar att göra internationell karriär. Även "vanliga" EUmedborgare utan "udda"etnisk tillhörighet kan tvingas ut i ett osäker sökande efter sin försörjning! Vad vi ser kanske bara är en början på ett växande internt problem för EU.
Tobias Billströms inställning till romer är medeltida - Artikel av Rosa Taikon - Newsmill